Ett år har gått...

Idag är det exakt ett år sedan vår lilla Tindras hjärta inte orkade slå längre och hon gick bort i mammas mage.

Det har varit ett år med mycket saknad och tomhet, men tack vare vår lilla tjej har även denna lilla familj kommit varandra närmare och vi ser ljust på framtiden.

Men vi glömmer dig ALDRIG, du kommer alltid finns med oss i våra hjärtan vår alldeles egna ängel !

"Mamma, min Pappa, se vad jag kan!

Jag kan gå nu, och jag hoppar lite grand.

För mina vingar de bär mig varthän jag än vill, flyger dit där ni är,

och följer ert liv. Fast ni inte ser mig så är jag alltid där,

någonstans runt om er i universums stora sfär.

För jag färdas över ängar bärs upp av en vind,

tittar till er och flyger ner och ger en puss på er kind.

Jag samlar era tårar och fyller på vår brunn,

vars vatten blir till regn som landar på er mun.

De tränger in i er själ för att läka de sår,

som gör så ont av saknaden av allt ni inte får.

Ha mig intill er närhelst ni än vill,

ge mig all världens kramar, vad jag än vill och lite till.

För ni vill visa er kärlek ge mig allt så fint.

Men mamma/pappa, er kärlek känns från jorden o ända hit.

Jag säger stolt till de andra små änglar som är här

Titta - det är min mamma/pappa! och de håller mig så kär

Jag lyser utav stolthet som blir till stjärnans ljus,

som ni ser om natten när det släckts i varje hus

För jag är den stjärna som lyser stark och klar.

Jag är ljuset inom er som alltid stannar kvar."

/Mamma & Pappa!