Vilse i pannkakan

Hmmm, min skogstur med Lucas idag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Skulle ut en timme med honom innan lunchen med Hea tänkte jag. Gick ut vid 11.30. En bit upp i skogen på vår vanliga stig delade den på sig och jag tänkte att vi kan ju prova en ny sväng en liten bit. Stigen var fin och vi knallade på och jag tänkte ansluta på vår vanliga stig lite längre fram och gå den vägen tillbaka.
SÅ blev det ju då inte riktigt...
Efter en stund konstaterade jag att jag kommer nog inte på den vanliga stigen så som jag hade tänkt, klockan började bli mycket så jag vände och tänkte att jag går samma väg tillbaka.

Mmmmmmmm...

Det gick ju bra... not.

Någonstans gick jag fel och i ett virvarr av småstigar åt alla håll var jag plötsligt helt lost bland träd och åter träd och sumpmarker.

Brukar ta mig runt i skogen och ha hyfsad koll tycker jag men idag blev det verkligen heltokigt. Naturligtvis var batteriet nästan slut på telefonen också så fick iväg ett meddelande till Mikael att jag var vilse medan paniken sakta smög sig på.

I vanliga fall brukar jag inte få panik, följer man någon stig kommer man ju alltid ut någonstans men efter 2 timmar över stock och sten och genom sumpmarker och absolut ingen koll på åt vilket håll jag gick så började "Bubblan" protestera lite och foglossningarna kännas av. Med jättemage så orkar man helt enkelt inte gå hur långt som helst.
Började leta efter landmärken men kunde bara konstatera att jag inte hade gått är förut. Klättrade upp på ett par bergknallar för att få utsikt men såg bara träd och träd och sumpmarker.

Tills slut hittade jag träd med röda markeringar på = Bohusleden. Alltid något! Frågan var bara vart på Bohusleden jag befann mig, den är väldigt lång.
Vi följde den och till slut blev stigen bred och skogen öppnade upp sig och Partille centrum syntes långt borta mellan trädtopparna. Kom ner vid Lexby ridklubb. Snacka om fel! (Jag började promenaden åt helt andra hållet...). Hur i hela friden jag hamnade där är en gåta men just då var jag bara väldigt nöjd med att veta var jag var överhuvudtaget =)

Ringde till Mikael för de sista sekunderna på batteriet och han kom och hämtade oss. (Han hade åkt hem från jobbet för att börja leta efter oss).

Väl hemma blev det ett varmt bad och vila. Lucas stensover också =)
Han var väldigt nöjd med tre timmar skogstur men nästa gång håller jag mig till stigar som jag känner igen! =)